Tiden går o jag åker me, men jag förstår aldrig efter hur tiden bara kunde försvinna, ändå e de skönt att slippa tänka ibland

Tiden bara går, rinner ut i sanden,
jag e trött, jag e förvirrad,
jag har ändrat saker i mitt liv,
de har tagit en annan vändning,
jag försöker hinna me,
men ibland e de skönt o bara
lägga sig på en luftmadrass,
putta ut den i strömmen o
sen bara följa me...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0